Blev ändringar i mitt ack så strukturerade schema i veckan. Hann till jobbet kl 13 idag för att bli tillfrågad att jobba natt inatt och imorgon natt istället för dagsjobb både torsdag, fredag. Var inte sen på att säga ja då även dubbellön stod på schema för nattens timmar + att nattjobb är sweetelidoo!

Även lyckats komma igång med träningen igen, i veckan har två cxworks pass hunnits med vilket innebär att min mage känns som att den sprungit ett marathon självmant med kroppen släpandes efter...lr nåt. Lyckan i mitt lillhjärta när man är frisk nog från mr Chron att orka träna går inte att beskriva! Det é nice!

Längtar tills dessa två dagar är över och fredagen är kommen. Varför kan man fråga sig? Därför det innebär att min vapendragare Ellinor äntligen kommer hit på besök efter att ha varit frånvarande från Umeå sedan mitten på juni. Vi ska tillsammans göra Umeå osäkert med allt vad det innebär, men först ska vi va barnvakt åt dessa underbara småkillar!

Kvällen har spenderats tillsammans med kära vänner och ett födelsedagsbarn. Barnet i fråga har fyllt hela fyra år (i och för sig i onsdags), FYRA år! Jisses amalia, var tar tiden vägen?

Denna underbara lilla varelse har man följt sedan han låg i mamma Mathildas mage och var 8 veckor gammal (då de avslöjade för alla) och jag älskar honom mer och mer för var dag som går. Jag har haft turen att bo i samma hus som familjen Dahlin/ibarra i 5 hela år vilket medfört att man varit väldigt nära i Lucas och hans underbara lillebror Elios uppväxt (glömde jag berätta om min enorma kärlek för denna lilla undergosse oxå?). Behöver jag nämna tomrummet de lämnat nu när de flyttat till hus ute i Holmsund? Tur jag har ett eget rum i huset (Lucas bestämmelser).

Nä, nu ska jag försöka kravla mig ut Lucas sovande armar och joina de andra vuxna i sällskapet, ett glas vin med min kompanjon fröken Dahlin skulle avsluta en underbar kväll helt makalöst bra.

När vi skulle välja vem som skulle göra vilken rätt inför månadsmiddagen var jag inte sen att välja efterrätt. När jag tänker italiensk efterrätt går mina tankar direkt till tiramisu eller zabaglione. Efter mycket sökande efter en lätt dessert (5 rätters med dessert som sist, då vill jag inte slänga in en 4 våningstårta precis) landade det på en pannacotta vilket är väldigt enkelt att göra också om man väl bestämmer sig för det. Himmelskt god blev den och precis vad man orkade med efter vårt matmaraton.
Här kommer receptet. Viktigt att använda äkta vaniljstång istället för vaniljsocker eller vaniljextrakt, blir inte lika gott annars. För att göra det enkelt för mig valde jag att hälla min pannacotta i plastmuggar. Inte så snyggt men enkelt att transportera på cykeln. Jag tänker mig annars några snygga glas, kan gärna vara olika, så man kan se pannacottan.


Vaniljpannacotta med limemarinerade jordgubbar
Du behöver:
1 st vaniljstång
3 dl vispgrädde
2 dl mjölk
0.5 dl strösocker
3 st gelatinblad
0.5 l jordgubbar
2 msk socker
2 st limefrukter, rivet skal

Gör såhär:
1. Snitta vaniljstången på längden och skrapa ur fröna.
2. Koka upp grädde, mjölk, socker, vaniljstång och frön. Ställ kastrullen åt sidan och låt blandningen stå och dra i ca 30 minuter.
3. Blötlägg under tiden gelatinbladen i kallt vatten i ca 5 minuter. Ta upp och krama ur dem en aning och låt dem rinna av på hushållspapper.
4. Sila bort vaniljstången och koka upp grädden på nytt. Ta av kastrullen från värmen, lägg i gelatinbladen och rör tills de lösts upp.
5. Häll blandningen i 4 portionsformar, ca 8 cm i diameter. Låt svalna och ställ att stelna i kylskåp i ca 3 timmar.
6. Skölj, snoppa och skiva jordgubbarna. Rör samman limeskal och socker i en skål och blanda ner jordgubbarna. Låt stå i 15–30 minuter.
7. Lägg en sked med jordgubbar i varje pannacottaform och servera det som blir över i en skål vid sidan om. Eller doppa formarna hastigt i lite ljummet vatten och stjälp upp dem på dessertfat och dekorera med jordgubbarna runt om.

Nu när min kära vän Matilda varit så snäll och designat om min blogg känner jag ett sug av att göra ett nytt försök att bli en del av bloggvärlden åter igen...om jag lyckas är en annan femma.

I min fina vänskapskrets har vi startat en ny tradition, nämligen månadsmiddag - vilket helt enkelt innebär att vi samlas en gång i månaden och äter, äter och äter. Ikväll var en sådan kväll. Temat var italiensk afton. Innebörd: 5 rätters middag. Tur man tränat upp magaskinnet i sina dagar säger jag bara. Om jag hade fått punka på cykeln när jag skulle hem hade det inte varit någon fara, kunde ha rullat mig hem självmant efter den middan. Kul hade vi, god mat åt vi (uppenbarligen), vin drack vi och om en månad är det dags igen. Sjukt bra tradition om ni frågar mig, särskilt då vi alla jobbar olika tider på olika dagar och har svårt att hinna ses. Denna middag gör det möjligt för oss att iallafall samlas allihopa en gång i månaden.

Nåväl, nu ska jag försöka rulla mig i sängs och fortsätta jäsningsprocessen som pågår i min arma mage...varför slutar man inte äta när man tänker det första gången?

Litet bildhopplock från kvällen

Ojojoj, här händer det så mycket så man har knappt tid att skriva.

Liten summering: vi anlände i New York i tisdags. Hann den kvällen med att gå på madame tussaud, vilken rolig upplevelse. Trodde inte riktigt på att det va dockor som stod där och stirrade på mig i vitögat, men säger folk det så är det väl så. Sjukt verkliga..

Sedan har vi hunnit med att se cirque du soleil vilket var en helt otrolig upplevelse, vi har åkt på en sightseeingtour i en dubbeldäckare, fick se frihetsgudinnan (inte på nära håll dock) varit förbi ground zero och varit uppe på 86:e våningen i empire state building, det ni! Våra fötter är söndervärkta av alla timmars gång efter gatorna här men det är det värt, vilken otroligt cool stad!

Igår var vi på bröllopsfest för Isabelle och Carlos som ville fira sina löften för varann med alla sina nära och kära. Romantikern i mig jublade av en sådan kärleksfull fest och visst kan jag erkänna att det blev en tår eller två då de gav sina löften till varandra.

Sista dagen här i New York kommer att tillbringar på stadens gator, på gräsmattan iklädd bikini i Bryant Park (central park är så sjukt långt bort) och sedan barbeque ute i Port chester hos Isabelle och Carlos.

Imorrn blir det hemresa, kommer bli skönt att komma sig hem och träffa mina efterlängtade men jag kommer även sakna detta land och dess människor sjukt mycket. Detta var min första resa till det stora landet men absolut inte den sista!

..att inse att jag är på väg hem till Svea rike den här tiden nästa vecka. Dock har vi fortfarande inte gjort New York's gator osäkra ännu, detta börjar vi med på tisdag. Nytt äventyr med allt vad det innebär.

Haft lite otur med vädret, med benämning på ordet otur. Sedan i onsdags har himlen bjudit oss på sisådär 3 timmar och 24 minuters sol, 100 liter regn och 511 tusen blixtar. Under denna tid har vi hunnit med manikyr, 5h shopping på forever 21 (med ett snabbt energibreak för intag av mat), ätit världens godaste glass, partajat, varit på bio och shoppat lite till så inte går det någon nöd på oss. Det börjar dock ljusna nu, imorgon ser det ut som vi kan få spendera sista dagen på beachen - lycka i lillhjärte säger jag bara!

Btw, måste baa berätta om världens godaste glass. Du får välja bland olika smaker på glassen, sedan får du lägga till valfritt tillbehör, exempelvis cookie dough och en brownie som jag självklart valde. Sedan står de i personalen och "slår ihop" glassen med tillbehör med stora skedar. Varför finns inte detta hemma??

I kära Jacksonville. Hade mer än gärna stannat kvar längre här i vårat lilla condo vid havet med allt vad det innebär. Dagarna är fullspäckade av sol, bad, inplanerade shoppingturer och matställen vi måste hinna äta på innan vi åker. Skulle som sagt inte ha några problem alls med att stanna kvar här i några veckor till, men snart bär det ju av till New York och där kommer man väl att drunkna i turistiga saker man vill göra.

Nä, nu är det dags att äta lite frukost och dra sig ner till stranden som för övrigt bara är ett kvarter bort. Sa jag att vi mår som gudar?

Tur vi har tur med vädret iallafall...lr så inte! Regn idag oxå, så det blev lite shopping även idag. Handlartarmen i mitt hoppar av lycka medans de få, sällsynta pigmenten jag har i min hud skriker efter lite sol.

Igår flyttade vi hem till en av ellinors kompisar - Angelina. Supertrevlig tjej som även kan göra sig lite förstådd på svenska. Gjort allt för att få oss att känna oss välkomna, även den vackra skylten i bilden nedan. Imorse fick vi gofrukost à la amerika - amerikanska plättar med blåbär. Till det skulle man ha sirap, banan och jordnötssmör
Och låt mig säga att det kittlade dödskönt i kistan!

Klockan är nu 08.54 och vi har nu sovit våran första natt här i jacksonville, drog en tolvtimmars, riktigt behövligt efter gårdagens flyglektioner.

Klimatet här är helt otroligt, så färgstarkt och vackert! Folket är supertrevligt och de får mig verkligen att vilja använda min knaggliga engelska. Igår blev vi bjudna på barbeque till grannarna där det serverades amerikanska burgare med allt som hör till, mumsfillibabba!

En lite tråkigare sak kan ju då vara att vi anlände i sommarens första tropiska storm, regnar som aldrig förr, himlen har bokstavligt talat öppnat sig och igår gick strömmen av all blåst. Men, då kan jag kryssa av det på min "att uppleva innan jag dör" lista!

Idag blir det shopping för fulla muggar då vädret fortfarande vill hålla oss inomhus, men vi är inte bittra! Vi är ju för fasen i USA!!!

Även hunnit prova med en dunkin donut och världens speaste kaffe! Mer bilder kommer sen!

I'm leaving today! Just checkat in vårt ack så feta bagage på 21,8 kg och sitter och käkar frulle. Känner oss dock väldigt "on the road", ej materiella varelser så att säga. De där 21,8 kilogrammen står nämligen för oss båda. Detta innebär ju då att vi kan shoppa för ytterligare 23 kg...materiella wickan lever kanske ändå kvar någonstans därinne.

Har nu en 15h lång flygresa framför oss. Detta hade jag dock inte tänkt igenom förrän nu, då mina två största rädslor är höga höjder och hav, särskilt de två kombinerade. Vilken tur att jag har med mig min världsvana "jag vet precis hur wickan fungerar" vän Ellinor som kan lugna mig. Atlanten är ju bara en liten pöl, lr hur?

Nämen Sverige, vi ses igen om tre veckor! So long!

En resa som man halverst impulsbokat i januari, som man planerat och halverst längtat ihjäl sig efter är farligt nära nu, kan nästan ta på den med mina fingrar alltså! 11 dagar och 7 arbetspass kvar innan jag och Ellinor lämnar den gråa vardagen för varmare breddgrader med fler kulörer. Kan inte förstå mig själv ens när jag nu kan säga till folk att vi åker nästa vecka! Tror ni man kan bokstavligt talat spricka av längtan?

Nä, nu ska jag cykla iväg på min svarta panter och avverka ännu ett arbetspass - imorgon är det då bara 6 arbetspass kvar! Tur jag gillar mitt jobb...tiden går fort när man har roligt:)

Äntligen börjar det va lite varmare ute så man slipper cykla till jobbet med dunjackan såhär den 9:e maj. Men trots strålande solsken ligger jag hemma med förkylning och som ett brev på posten blir mr chron aggressiv.

Mr chron = min ständiga följeslagare i livet/ chrons sjukdom. Att leva med en kronisk sjukdom som inte syns utanpå är en daglig kamp, kanske särskilt när man har en svår variant som jag har. Igår, den 8:e maj var det 9 år sedan jag fick diagnosen och jag minns det som att det vore precis igår. Under nio år hinner man med ganska mycket i livet, under dessa nio år har jag upplevt smärta, opererats x flera, levt på sondnäring i omgångar, ätit 7000 olika mediciner, fått reumatisk värk, gjort hemskt många smärtsamma undersökningar och praktiskt taget bott på sjukhuset men samtidigt så har jag levt livet - mitt liv, inte livet som en sjuk individ utan livet som jag, wictoria. Jag har utbildat mig till sjuksköterska, fått mitt drömjobb på en barnavdelning där jag själv var patient, upplevt kärlek och sorg, åkt utomlands, flyttat hemifrån och från en stad till en annan, lärt känna mig själv och nya människor. Utan min familj och mina vänner hade jag nog inte orkat mig igenom allt och orkat komma ut på andra sidan med ännu mer styrka och livsglädje.
Vet ni vad? Jag älskar mitt liv och skulle inte vilja byta bort något i det, inte ens mr chron då den ryggsäcken gjort mig till den jag är idag och fortsätter påminna mig dagligen om att jag är stark och kan klara vad som helst!

Allt livet serverar en sker av en anledning och det är endast du själv som avgör hur du väljer att hanterar livets bjudmat.

Jo just, varit vaken sedan 07 imorse då kära mor min anlänt från samhället also known as Malå för att tillbringa lite tid med dotra sin. Det var årets bästa uppvaknande. Dagens bästa lunch spenderades på en nyöppnad thairestaurang med födelsedagsbarnet Emily som passerat 25-strecket. Gruvar mig för dagen då även jag hamnar på den övre sidan om ovanstående streck, känner mig ju redan gammal som det är!

Känner mig även idag som ett barn innan julafton (vilket gör att gammkärringen i mig jublar då hon får ta en välbehövlig semesterdag). Imorrn åker jag nämligen till Skellefteå och nej, det är inte därför barnet i mig är lyckligt, utan för att imorrn blir det ett efterlängtat och kärt återseende med gamla goda vänner som jag inte träffat på evinnerlig tid. Vi ska imorgon dra på spacklet, damma av partykostyman och tränga in oss i klackepjuxen för att gå och se loreen och skaka våra lurviga till rytmisk musik! Det ni, inte illa va?? Så ska en fredagskväll spenderas!

Jag, Elin och Mathilda (de efterlängtade vännerna) för sisådär 3 år sedan. Tiden går fort när man blir gammal, lr hur var det nu?

Helt sjuk tanke att jag befinner mig på ett plan till USA om EXAKT fem veckor! Har redan börjat småpacka, kan inte hålla mig.

Idag skulle jag egentligen va duktig och fara ut och springa, 12 veckors schemat till att bli en löpare har ju nu för tiden blivit min bibel, men idag tog jag en paus då mr chron inte ville va med och leka. For på stan istället och slösade lite USA-pengar hemskt nog. Borde ha hållit mig till löpspåret istället!

Kvällen spenderas i goda vänners sällskap en trappa ner i Dahlin/Ibarra residenset, men god mat, god dryck och ett gott skratt på läpparna! vilken tur man har att få ha så goda vänner runtomkring sig.

Imorgon blir det dock ett efterlängtat träningspass. Ovanstående goda vänner och undertecknad har nämligen hyrt sofiehemsskolans gympahall. Där blir det årets första innebandymatch (vi ska nämligen införa månadsmatcher). Kan ju tålas att säga att mina händer inte är van att hålla i en innebandyklubba, sist jag spelade var för sisådär 10 år sen! Fasen va tiden går fort och fasen vad jag kommer att leverera sneskott och "missamåletskott" imorgon! Roligt blir det dock.

Nä, dags att signa ut. See you later, gater!

Fått en ny och bra kvällsvana; att ringa min kära kompanjon, vapendragare, min halva, min "Emil", min vän Ellinor. Då vi båda är uppe mycket längre än läggdags så passar vi på att skratta av oss lite med varandra om dagens tokigheter. Det är en ära att få ha en sån underbar vän som hon!

På tal om ära. Min kära kusin Emma ringde mig i veckan och frågade om jag skulle vilja bli gudmor, lr fadder som det nu heter, till hennes och Johans underbara lilla gosse Olle! Självklart svarade jag ja! Vilken ära att få en sådan förfrågan! Ska ta min uppgift på fullaste allvar:) lägger in en liten bild på underbarnet.

Anlände igår i Malå med allting så nära. Blev välkomnad med sjukt god mat och det största påskägget i mannaminnet som mamma gått och vunnit.

Just avslutat en 5km intervallöpningstur i elljusspåret, precis enligt schemat i "hur du blir en löpare på 12 veckor". Just gjort klart vecka ett, vilket jag tycker är en bedrift i sig då jag alltid hatat löpning.

Nånting har dock hänt; njöt av löpturen idag. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag slet som ett djur i snön och njöt! Konstigt...

Idag blir det mys i solen med kära mor. Om man har tur kanske man får steka pannkakor över öppen eld och sen doppa i flåtet...men då ska jag ha tur! Kvällen spenderas i småbrödernas sällskap med öl och vin som tilltugg!

Har fått en dålig vana - måste se dagens avsnitt av unga mödrar innan jag kryper till kojs. Dåliga vanan består inte bara av tv-tittandet i sig utan snarare mer att jag just kommit på att "ja, unga mödrar är ju så sjukt bra så det måste jag se"! Kanske förälskat mig i danskarnas romantiska "jagspyrgrötmedansjagpratar" språk, vem vet?

Idag avverkat ett tre kilometers intervallpass, enligt mig och runkeepers datakonfiguerade röst gick det över förväntan. Även hunnit jobba till 21.30 ikväll vilket innebär att jag borde va trött nu men icket. Kan nog bero på att mr chron blivit nedryckt av 1000 olika mediciner och då valt att ta semester efter att ha varit överjävlig i sisådär 8 månaders tid och ingen är lyckligare än mig!

Nä, man kanske skulle krypa till kojs, ska ju trots allt upp kl 05 för att jobba, men jag klagar inte:) bara man lyckas somna nångång...knepigt det där...

Kandidatexamen + träning inför blodomloppet = ingen tid för slöskrivning på denna blogg.
Examensarbetets slutdatum är 20 maj, blodomloppet går av stapeln 20 maj, så Wickan, hon har FULLT UPP!!
Efter detta kanske man har lite tid över för att slösitta vid datorn, who knows?!