Det var en himla mysig kväll nere hos familjen Dahlin/Ibarra. Mathilda hade gått all the way och bakat bakverk efter bakverk. När jag säger bakverk så menar jag verkligen bakverk á la Martha Stewart! Så nu sitter jag här, mätt med mina två vapendragare vid min sida och grämer mig för att börja tentaplugga igen. Måste göras klart ikväll!!!

Väldigt stimulerande att få sitta och skriva av sig faktiskt. Nog trycker man ganska många gånger på radera knappen, men det får inte hjälpas. Känner mig bitter och irriterad, det klär verkligen inte mig. Jag brukar alltid försöka se så positivt på saker och ting, men tydligen så måste man få ha sina down perioder också för att känna att man lever. Usch, vad jag lever, jag lever som jag aldrig gjort förut känns det som (på ett icke "wehoo jag lever" sätt!!). Varför kan man inte bara få det man vill ha mest av allt här i livet? Tycker faktiskt att jag förtjänar det nu, men icket, ödet har tydligen en annan bana i livet för mig. Jag vill faktiskt inte springa efter den banan, vill hoppa av den mer än allt just nu och gå min egna väg. Drömarnas väg som skulle innebära så mycket kärlek och lycka....varför kan man inte få det? Usch, jag blir fasen bitter av att läsa hur bitter jag är. Nu måste jag sluta med det här.....lättare sagt än gjort.


Hoppas John Blund kan komma och strö lite sömnpulver på mig inatt. Tänk om jag bara drömt mig igenom den senaste veckan? Då händer egentligen inte det här, åh vilket önsketänkande!!! 


Vill ligga och gosa in mig i det lilla utrymmet som blir när du håller om mig och kyssa din hals. För halsen var väl ett godkänt område? :)