Mmmm va gott! Jag har nämligen haft den stora äran att bli bjuden på middag hos Malin. Hon gräddade våfflor för fullt, goda och krispiga! Jag vet, det var lite för tidigt på året för detta, men man säger ALDRIG nej till våfflor!!
Nu sitter jag hemma hos Malin och väntar på att hon ska bli klar så vi kan köra ner med min Nils till skolan och välkomna de små nollorna!

När jag skulle köra hit ikväll blev jag livrädd. Jag trodde att Nils skulle dö (jag vet, jag har ett onormalt känslosamt förhållande till min bil). Jag kunde bara köra på ettans växel med den, om jag växlade upp på tvåan så dog han, ändå jag hade choken i. Men jag varva på och körde och körde, trodde att han skulle klara sig. Men så helt plötsligt så dog han på storvägen, mitt i en korsning! Ajaj, tänkte jag, Dö inte nu för mig Nils. Sen gjorde jag hjärt och lungräddning på honom. Startade, gasade (adrenalinet pumpade) och drog i choken. Jag fick mig från storvägen och körde in på en parkering. När jag väl stannade bilen och skulle dra in handbromsen så inser jag till min stora förvåning att jag aldrig släppt handbromsen (vilket jag ALLTID är noga med). Jag drog en lättnadens suck, startade bilen igen och Nils flög fram på vägen som en Puma. Min älskade Nils är okej, då är jag också okej!! :)

Nä, nu är Malin klar.....