Jag vaknade inatt (prick 02.59) av att det lät som 320 pansarvagnar hade infunnit sig på vår parkering, hela huset skakade. Jag hoppade upp ur sängen och intog krigsställning. Under dessa få sekunder hann jag tänka en massa knäppa saker: Är det utomjordingar som kommer? Jordbävning? Krig? Ska jag tända lampan? Nä, för då vet de ju att jag är här. När jag väl vågat mig fram till fönstret för att se vad det var för hemskt som lurade utanför (kan säga att jag var lite rädd för att det skulle stå en stor alien och stirra mig rätt i ögonen), så fanns det ingenting där. Det enda jag såg var att det spöregnade. En blixt for tvärs över himlen, tätt följt av muller. Det var alltså bara åska...Ja, ibland kan man ju inte göra annat än att skratta åt sig själv.