När jag var befann mig i ungdomens början, 12 år närmare bestämt, satt jag och Sanna bokstavligt talat ihop. Vi var nog Malås största fjortisar och ringde till varandra varenda morgon för att höra vad den andra hade på sig så att vi kunde matcha varandra. Skäms nu när jag tänker efter, hur vi höll på alltså! En av våra favorit sysslor var ju att va uppe i backen, särskilt på loven, för då var det ju så många snygga killar i backen. Jag minns hur vi spanade när vi stod där i liftkön och väntade på vår tur. Då stod vi längst upp i backen och väntade på att de skulle komma upp. När de väl va uppe skulle vi ju va coola och visa våra skills....det var nog inte mycket att se kan jag säga med säkerhet såhär i efterhand. Minns du Sanna?!

Ett speciellt minne jag har av den här tiden är om en present som Sanna fick. Jag var så grön av avund så jag trodde att jag skulle spricka. Hon fick en jättecool (på den tiden) och jätteliten hemtelefon som hon skulle få ha på sitt rum. Det var ju jättetufft att den var liten, men det jag blev riktigt avis på var att den hade ett headset. Hon kunde alltså gå runt i rummet och prata i telefonen utan att hålla i den! Så det enda jag önskade mig i present det året var en sån telefon. Självklart fick jag ju ingen, jag hade ju inte ens ett telefonjack på mitt rum, men OJ va Sanna va cool då alltså. Alltid när vi var hemma hos henne då så försökte jag komma på en dålig ursäkt för att få ringa hem, endast för att få ta på mig det där headsetet och hålla i den lilla telefonen...