Har just ätit en kalasmiddag hos Emily. Fläskkarré med potatisgratäng, det ni! Åt nog tills magaskinnet sprack. Sen att jag har fått umgås med Emily under tiden är höjdpunkten. Emily och jag är väldigt lika varann och har gått igenom liknande saker under det gångna året.  Nästan skrattretande likt faktiskt. Det är många gånger vi har förklarat ganska tragiska saker för varandra och sedan slutat med att skratta åt det eftersom vi inser att det är precis vad den andra upplevt precis ett halvår innan. Det gör att hon förstår mig på ett sätt som bara hon kan och hon har alltid så kloka ord att dela med sig av. Vad skönt det är att få prata av sig.....särskilt med en som Emily som har en så fin själ. Du är bäst vännen min! Jag är så glad att allt blev som det blev och vi hittade varann!


Snart blir det att åka till Josefin och kränga ännu mer, denna gång är intaget fyllt med socker! Sockerchock, here I come!!